Nyheter
Eftervård - 24 Feb

Tema: Hälsosam sexualitet och hälsosam självbild
Ny telefontid

Måndag, onsdag och fredag kl. 10-12
Nästa anhörigintensiv

23-25 januari är det intensivdagar för anhöriga
Beroendedagen

Vi som jobbar på Dysberoendekliniken föreläste på Beroendedagen den 6 december.
Vad är sexuell nykerthet?

Stort intresse i Europa

Målsättning ger resultat
En kunskapsresa

Erik och Andreas tillbaka från IITAP i USA!
Sök hjälp för rätt sak!

Tolvstegs-programmet och neurobiologi

Hur gemenskapen omprogrammerar hjärnan
ÄR DU BEROENDE AV ATT VARA FÖRÄLSKAD?

Eftervård - 24 Feb
Eftervården riktar sig till dig som har gått igenom behandling på Dysberoendekliniken. En heldag i månaden ägnas åt att aktualisera de kunskaper och känsloupplevelser som behandlingen har inneburit samt att arbeta med framtidsvisioner, målbilder med mera.
Anmäl dig till eftervården genom att ringa 08-654 00 66 eller maila pontus@dysberoendekliniken.se
Kostnaden för eftervård är 1200 kr.
Om du inte kontinuerligt får information om eftervården via e-mail så anmäl dig till vår mailinglista genom att kontakta pontus@dysberoendekliniken.se
Välkommen!
Ny telefontid
Telefonnumret är 08-654 00 66.
Nästa anhörigintensiv
Du som lever i en nära relation med en person med en sexuell beroendestörning behöver få kunskap om beroendet och stöd i att bearbeta din egen känsloreaktion. Detta kan du få genom att delta i Dysberoendeklinikens intensivdagar för anhöriga.
Programmet riktar sig dig som är man, hustru, partner, sambo, särbo, barn, förälder, kollega eller vän till en person med en sexuell beroendestörning. Under tre dagar kommer du att få professionell handledning och värdefulla kontakter med andra som befinner sig i liknande situation. Denna gång riktar sig intensivdagarna i första hand till dig som inte tidigare har varit här på anhörigintensiv. Senare i vår kommer vi även att anordna uppföljningsdagar.
För mer info, ring eller maila Susanne Kindblad, 073-073 91 50, susanne@dysberoendekliniken.se
Beroendedagen
Erik, Susanne, Andreas, Pontus och Åsa höll föreläsningar på Beroendedagen på Stockholm Waterfront Congress Center den 6 december. Här fick Dysberoendekliniken möjlighet att nå ut till behandlare inom andra beroendeområden, läkare, specialister samt nyckelpersoner från Landstinget, Riksdagen och Regeringen. Detta var ett viktigt led i att framtiden få sexuella beroendestörningar klassade som sjukdomstillstånd, vilket inte är fallet i Sverige idag.
Vad är sexuell nykerthet?
Du har säkert upplevt dagar då allting fungerar. Du vet, dagar då du intuitivt vet hur du ska göra utan att behöva tänka. Det blir bara helt rätt. Detta kan hända i alla möjliga sammanhang. På jobbet, i relationer, när du ägnar dig åt en hobby, etc. Löptränare talar om att komma in i ”andra andningen”. Det flyter på. Författare talar om perioder då orden kommer av sig själva och idéer uppstår från ingenstans. Affärsmän pratar om stunder då affären ”klickar in”. Det finns ett uttryck - ”Go with the flow”. Dagar då du tycks vara oslagbar. Har du upplevt detta så har du upplevt nykterhet.
På Dysberoendekliniken använder vi ordet nykterhet p.g.a. dess djupare innebörd - klarhet i tanke, medvetenhet om val, förmåga att vara här och nu. Att vara i balans. Att vara i harmoni med sig själv och omgivningen. Ett tillstånd av kontakt med sig själv och verkligheten som innehåller en stor dos sinnesro. Sigmund Freud pratade om "CATHEXIS", den process som uppstår då man investerar mental och känslomässig energi i en idé eller i relationer. För en sexberoende är detta möjligt bara då man frigör energi som tidigare varit bunden i sina sexuella utageranden.
Sexuell nykterhet hänger ihop med WHOs definition av hälsa - ”Fullständigt fysiskt, känslomässigt och socialt välbefinnande och inte bara avsaknad av sjukdom eller handikapp”. På Dysberoendekliniken säger vi att detta inte sker av en slump utan är ett resultat av framför allt tre faktorer:
•Att ha en vision
•Övning
•Återhämtningsförmåga
Oavsett om det handlar om en dansare som övar rörelser och danssteg eller en idrottare som använder mental träning behöver man en vision om vad man vill uppnå. Förmågan att fantisera och tänka sig in i ett resultat och vara fokuserad på detta påverkar enormt mycket en person till att uppnå just det resultatet. På Dysberoendekliniken säger vi att de positiva resultaten av att inte agera ut kommer i framtiden – inte på en gång. Det finns inga snabba lösningar – ingen ”quick fix”. Man behöver ha en bild av hur man vill ha det. Tyvärr, ur ett tillfrisknandeperspektiv är det motsatta också sant. Om du inte tror på tillfrisknande och inte heller har en bild av hur det är ökar risken för återfall. Dina gamla destruktiva sexuella fantasier och tankar på utageranden kommer då att vara den vision som tar över och börjar styra dig.
Förutom att ha en vision behöver du också övning. Övning ger färdighet heter det ju. När slalomåkare är i träning för skidsäsongen handlar det om att förbereda sig för stressfyllda tävlingar. Varje dag bygger de upp sin styrka och utsätter sig själva för möjlighet att testa sina resurser. De övar också på sina strategier för att vinna. De aktiverar egentligen sin vision. Samtidigt är de noga med att inte träna ”för mycket” – utan tar en muskelgrupp i taget och med strukturerad vila emellan. De tar hand om sig själva, äter regelbundet och är varsamma med sina resurser.
Sist men absolut inte minst - de ger sig själva också en klapp på axeln när de gjort bra ifrån sig. Kort sagt, de övar på sin förmåga till återhämtning. Detta innebär i sin tur att de har reserver att ta av när de konfronteras med stress. De kräver inte av sig själva att göra mer än vad de klarar av och de vet hur mycket de klarar av! Början av tillfrisknandet handlar alltså om att förbereda sig själv intellektuellt, känslomässigt och fysiskt för att kunna bli allt det som det är meningen att man ska bli.
Tillfrisknande handlar till stor del om att sabotera för missbrukspersonligheten - sabba för den sexuella drogen. Öka avståndet mellan dig och ditt gamla jag. Du kommer att upptäcka att dina förvrängda tankemönster inte fungerar som de gjorde förut. Att den sexuella drogen inte fungerar längre. Du vet att dina utageranden utgör en falsk lockelse och att det i grund och botten handlar om att undvika dig själv, verkligheten och livet. Nu vet du att den sexuella drogen bara är flykt.
Du behöver komma till en plats där du vet hur du ska ta dig tillbaka om du skulle förlora fotfästet – hur du ska göra för att komma upp på land igen. Få fast mark under fötterna. De första två åren handlar om ständiga återfallsprocesser som kan vara väldigt subtila.
Skaffa dig en vision om framtiden. Hur vill du att ditt liv ska vara om tre år? Om fem år? Arbeta för att uppnå den visionen genom övning och din förmåga till återhämtning och flexibilitet. Ge inte mer än du klarar. Då kommer tillfrisknandets gåvor till dig och du kommer att upptäcka saker du inte trodde var möjligt!
Stort intresse i Europa
Dysberoendeklinikens målsättning om att bl. a. sprida information och kunskap om sexberoende och korrekt behandling har mer och mer visat sig ge resultat. Det arbete som alla våra medarbetar lagt ner och fortfarande lägger ner på att utbilda sig och utvecklas både på det personliga planet och i sina yrken som terapeuter visar sig vara framgångsrik. Det senaste beviset för detta är det intresse som andra länder visar oss. Nu senast har vi fått besök av två TV stationer från olika länder i Europa (Frankrike och Rumänen) som både gjort dokumentärer om vår verksamhet. Resultatet av detta är att människor i dessa länder sökt kontakt med hos oss. Det har dels varit fråga om människor – både sexberoende och anhöriga – som lider och behöver hjälp, dels terapeuter, psykologer, psykiatriker och läkare som vill utbilda sig för att arbeta med sexberoende i sina respektive länder.
Keep up the good work!
Hälsar Erik Sundby till alla medarbetare på Dysberoendekliniken – och till alla modiga patienter – från sin semester på Malta!
En kunskapsresa
Ett stort problem för människor som söker hjälp i Sverige för sexuella problembeteenden är att man kopplar inte ihop dessa problembeteenden med beroende. Detta innebär bl.a. att exempelvis landstingen i Sverige inte heller söker information, forskning eller behandlingsmässiga tekniker och förhållningssätt för att hjälpa människor utifrån beroendebegreppet. Om det inte finns någonting som heter sexberoende hur ska man då kunna behandla det? På Dysberoendekliniken tycker vi detta är synd, eftersom det finns väldigt mycket erfarenhet i framför allt USA som man går miste om. Istället för att ta del av denna enorma erfarenhets och kunskapsbank lägger landstinget ner miljontals kronor på att ”undersöka fenomenet” – allt medan familjer och enskilda lider. ”På Dysberoendekliniken resonerar vi ungefär så här – ”If it works, don’t fix it! Därför tänker vi utbilda all vår personal i USA. Där finns det över 30 års erfarenhet av att arbeta med sexberoende.”, säger Erik S. Andreas F. fyller på med; ”Vi började med att Erik åkte över för att se hur utbildningen fungerade. Sen började jag nu under januari”.
Nu har Erik och Andreas kommit tillbaka efter sin senaste resa till IITAP i Tuscon, Arizona. De är både mitt uppe i sin C-SAT utbildning, med allt vad det innebär av fallbeskrivningar, nya diagnostiska verktyg, nätverksbildning, etc. ”En stor anledning till varför vi gör denna utbildning är för att få tillgång till all den statistik, de fallbeskrivningar och det underlag som Patrik Carnes har samlat under de 30 år som han arbetat med detta”, säger Andreas. Bl. a. har Carnes organisation över 10 000 kliniska fallbeskrivningar som Dysberoendekliniken använder som underlag i många olika sammanhang. Exempel på detta är när det gäller diagnos för sexuellt dysberoende (sexberoende) samt förklaringar på hur de sexuella problembeteenden som människor söker hjälp för ser ut.
”Det som är mest slående för mig är hur långt vi på kliniken i Stockholm har kommit om jag jämför med andra länder”, säger Erik S., ”Framför allt gäller detta anhörigproblematik. Det verkar vara mycket svårare för anhöriga att söka hjälp för egen del t ex i USA och Kanada”. Vid frågan varför han tror att det är så svarade Erik; ”Jag tror det beror på flera olika saker. En viktig anledning är att man inte blandar in anhöriga i t ex USA förrän den sexuellt dysberoende gått ett år i behandling. Hos oss ställer vi det som krav att få kontakt med anhöriga redan vid första mötet. Vi gör också en stor skillnad mellan det vi kallar för anhörigproblematik och det som kallas för medberoende. Vi sätter inte stämpeln medberoende automatiskt på fruarna, männen, sambos eller flick -eller pojkvännerna till de som söker hjälp hos oss. En annan anledning tror jag beror på kulturella skillnader. Det verkar trots allt vara lättare att prata om sex i Sverige. Amerikanerna blir förvånade när Andreas och jag berättar att c:a 70% av de som söker hjälp hos oss kommer via sina anhöriga.”
De länder som var representerade vid C-SAT utbildningen var Kanada, USA, England, Holland, Slovenien (!) och Sverige. I Europa kommer det finnas ett behov av en organisation för att värna om korrekt behandling, som bas för forskning och som referenscentrum för människor som söker hjälp. Dysberoendekliniken, som ju är den största behandlingsverksamheten för sexuellt dysberoende (sexberoende) i Europa har tillsammans med människor i England, Holland och Slovenien börjat diskutera grunden för en sådan organisation. ”I maj kommer vi att träffas i England och förhoppningsvis redan nu etablera Europaorganisationen”, säger Andreas.
Obs. att IITAP (International Institute of Trauma and Addiction Professionals) är en amerikansk utbildnings – och informations organisation för människor som arbetar med det som allmänt kallas för sexberoende. Patrik Carnes, som grundade denna organisation är ledande genom forskning kring sexberoende. Han har också skrivit ett antal banbrytande böcker i ämnet (se www.sexhelp.com eller www.iitap.com). IITAPs utbildningsprogram heter C-SAT utbildningen (certified sexual addition therapist) och är godkänd av amerikanska psykologförbundet för att vidareutbilda psykologer i USA.
Sök hjälp för rätt sak!
På sista tiden har fler och fler människor insett att sexuellt dysberoende (sexuell beroendestörning; sexmissbruk; sex –och kärleksberoende) är ett problem som berör många människor. Detta har lett till att en del samhällsinstitutioner, landstingen och privatpraktiserande terapeuter börjat behandla människor med dessa problem. Även om vi på Dysberoendekliniken tycker det är bra att problemet uppmärksammas ser vi också att det tyvärr saknas fundamental information och kunskap om sexuellt dysberoende som en beroendesjukdom (beroendestörning; dysberoende). Många av de mottagningar, samhällsorganisationer, etc., som säger sig behandla t. ex. ”sexberoende” gör egentligen inte det… Åtminstone inte utifrån en tydlig definition av sexuellt dysberoende med kriterier för diagnos, samt behandlingsmodell utifrån detta.
För den som söker hjälp för sitt sexuella dysberoende (sexberoende) finns ett antal risker förknippade med att inte få hjälp för rätt sak. Genom att man inte ser det sexuella dysberoendet som den patologiska beroendesjukdom det faktiskt är, tenderar många terapeuter att minimera den oerhörda kraften i sexuellt dysberoende och dess påverkan på de människor som lider av sjukdomen. Detta leder ofta till att terapeuten som är dåligt informerad eller som helt saknar information avleder terapin till att behandla psykiatriska diagnoser eller att behandla underliggande trauman. Ett exempel är att behandla sexuellt dysberoende som förlust av impulskontroll (en psykiatrisk diagnos). På Dysberoendekliniken vet vi att kontroll i själva verket är en del av beroendesjukdomen. Alla sexuellt dysberoende människor (ja, alla som har beroendesjukdomen) försöker kontrollera sina destruktiva mönster - om man upplever tillräckligt skuld och skam eller har fått tillräckligt många negativa konsekvenser av det man gjort eller gör. Kontrollfasen bryts successivt ner igen och så kommer en ny utagerandefas. Tillfrisknande är bara möjligt om man först erkänner maktlöshet inför sina destruktiva sexuella mönster och får en känslomässig upplevelse av hur livet har blivit ohanterlig p.g.a. detta.
Sexuellt dysberoende människor behöver få kontakt med sorg, den totala ensamheten och utanförskapet för att kunna tillfriskna. Sjukdomen sexuellt dysberoende ”konsumerar” eller förstör allt som gör livet viktigt.
Det finns tre ”ingredienser” för lyckat tillfrisknande från sexuellt dysberoende (sexberoende):
1. Tillgång till självhjälpsgrupper
2. Tillgång till ett behandlingsprogram vars främsta syfte är att hjälpa människor upphöra med de sexuella aktiviteter som antingen skapar problem i livet eller som underblåser de problem man redan har
3. Tillgång till traumabearbetning (som kommer som ett resultat av 1: an och 2: an)
På Dysberoendekliniken rekommenderar vi alla som söker hjälp att – oavsett var man söker hjälp – be om en definition av sexuellt dysberoende (sexberoende) och vad syftet med behandlingen är. Det främsta syftet bör alltså vara att hjälpa människor upphöra med de destruktiva sexuella aktiviteterna och inte att behandla psykiatriska diagnoser.
Beroenden kidnappar hjärnan
(Utdrag ur Hjärnfondens hemsida, avsnitt om beroenden)
Hjärnans belöningssystem, med signalsubstansen dopamin i en huvudroll, är till för att belöna oss för sådant som är nödvändigt för vår egen och vår arts överlevnad. Tack vare belöningssystemet är det njutningsfullt att äta, dricka, motionera och ha sex. När vi engagerar oss i dessa beteenden belönas vi och får minnen av våra njutningar så att vi upprepar dem.
Problemet är att detta kan leda till att belöningssystemet "kidnappas", d.v.s. att kopplingarna mellan nervcellerna (synapserna) ändras så att den beroende till sist endast upplever belöning, d.v.s. njutning, när hon eller han ägnar sig åt sitt beroende. Beroendet kan bli så starkt att den drabbade ägnar all sin vakna tid åt sitt beroende, och därmed åsidosätter arbete, familj och fritidsaktiviteter. Massor av andra, icke livsnödvändiga, aktiviteter kan förstås också vara njutningsfulla, åtminstone till en början. Det kan vara alkohol, tobak, droger eller spel.
Beroendesjukdom är alltså en förvärvad, kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken, där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade. Det finns idag inga effektiva metoder att "backa bandet" när ett beroende väl har uppstått, även om sådan forskning pågår. Det är därför man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende med termer som "nykter alkoholist", "spelfri spelare" eller ”tillfrisknande sexuellt dysberoende”.
Forskning pågår för att förstå vad som gör att belöningssystemet "kidnappas". Man vet redan att det finns starka ärftliga riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de genvarianter de bär på, betydligt större risk än andra att utveckla beroendesjukdom. På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdom är viktig för våra möjligheter att finna nya behandlingsstrategier. Sådan kunskap torde även minska fördomarna hos de icke-beroende och skuldkänslorna hos de drabbade. Viktigt att säga är dock att personer som bär på genetiska riskfaktorer för beroende inte är dömda till missbruk och att om de ändå utvecklar ett missbruk, så kan det behandlas.
Förändringarna i hjärnan när ett missbruk uppstår är i stort sett desamma vare sig det rör sig om missbruk av en substans eller av ett beteende. Därför kan likartade behandlingar användas för olika typer av beroenden.
Tolvstegs-programmet och neurobiologi
Varför mår vi oftast bättre efter att vi har varit på ett tolvstegsmöte? Även de dagar då vi inte får några stora "aha-upplevelser" känner vi oss något mer rofyllda. Varför blir vi lugnare och mer balanserade känslomässigt bara för att vi har parkerat våra kroppar i rummet? En del av svaret ligger i neurobiologin. På grund av hur vårt nervsystem är sammansatt kan faktiskt mötesgående omstrukturera vårt limbiska system.
Som människor är vi fysiologiskt byggda för att kunna svara an till varandra på en djup neurologisk nivå. Detta sker genom ett fenomen som kallas limbisk resonans. Vare sig vi vill det eller inte, är vi programmerade för att ta in andra människors känslor genom våra egna neurologiska nätverk. Daniel Stern, en amerikansk forskare som arbetar vid universitetet i Genève har länge undersökt dessa subtila interaktioner; "Våra nervsystem” säger Stern ”är gjorda för att fångas in av nervsystemet hos andra, så att vi kan uppleva andra som om inifrån deras hud."
Thomas Lewis, författare till A General Theory of Love säger: "Vår neurologiska arkitektur placerar relationer i centrum i våra liv - där de strålande och varmt - har kraften att stabilisera. När människor är skadade och ur balans, vänder de sig till olika gemenskaper: grupper, föreningar, husdjur, äktenskap, vänskap, massörer, kiropraktorer, etc. Alla bär på åtminstone möjligheten till känslomässiga band. Deltagande i en gemenskap gör mer nytta än alla psykoterapier på planeten ".
Han fortsätter med att beskriva föräldraskap som källa till känslomässig stabilitet och styrka - ”En förälder som avvisar ett barns behov av att vara beroende hjälper till att utveckla en skör människa, "Som vuxna är det oftast dessa barn som söker hjälp för olika problem. "
De av oss som levt med beroendestörningar kan finna det svårt att tillåta oss att vara beroende av andra människor. Vi har lärt oss att klara oss ensamma. Tanken på att vara beroende av andra skapar oro, återupplevd förbittring och rädsla för att bli besvikna eller svikna. Tanken på relationer med andra skapar rädsla och misstro. I stället för att kunna inleda och underhålla en förtroendefull och balanserad typ av beroende, tenderar vi att växla mellan att enträget klamra oss fast vid en eller några få relationer för att få lite andrum och lättnad, samtidigt som vi undviker verklig emotionell intimitet och närhet. Detta som en direkt följd av trauman i relationer. Tolvstegsgemenskapen låter oss ta små steg mot ett nytt sätt att förhålla sig. I gemenskapen på mötena kan vi vila oss i programmet och den helande energin i gruppen snarare än hos en enda person. Denna mindre hotande form av beroende kan leda oss gradvis mot ökad tillit och mer hanterbara och meningsfulla band med andra så småningom.
Men hur går det till när vi sitter på ett tolvstegsmöte? När vi kommer nära varandras limbiska världar, berörs vi på ett subtilt sätt. Vi dras in genom, och även förändras av, limbisk resonans. Vi sitter där, vi berörs känslomässigt, vi lyssnar, vi identifierar oss med det som sägs eller märker att vi inte identifierar oss med det som sägs. Vi varken bekräftar eller förnekar det som det delas om. Inte heller skriker vi högljutt tillbaka, ger råd, anfaller eller springer ut genom dörren. Vi gör oss medvetna om bortglömda känslor och vi upplever deras inverkan på oss när vi tar oss igenom dessa - när vi skalar bort lager av löken. Allt eftersom denna process upprepas, och upprepar sig själv, förändras någonting inuti. Vi kommer till en mer medveten och förstående position i livet, en mer läkt plats. I början av denna process är vi oftast lugna på utsidan men känner kaos inuti. När processen att delta på mötena återkommer gång på gång, kommer vi långsamt och med tiden att bli pånyttfödda även på insidan.Gradvis kommer vi att känna oss mer hela och självsäkra allt eftersom vi internaliserar nya färdigheter och den emotionella inställningen från människor runt omkring oss. Till slut är vi redo för självständighet och självreglering. Vi har på sätt och vis utvecklats från våra nya föräldrar i gemenskapen.
Tolvstegsprogrammet erbjuder oss en möjlighet att revidera och omprogrammera vårt limbiska system. Det erbjuder en möjlighet att helt enkelt få uppleva starka känslor i närvaro av andra och ta sig från början till slutet av dessa utan att agera ut, utlösa en kris eller kollapsa i hjälplöshet eller hopplöshet. Nya mönster, nya ”ledningar” dras. Mötesgåendet låter oss långsamt och över tid omprogrammera våra egna känslomässiga svar. Det hjälper oss att lära oss att lyssna till någon annan och samtidigt lyssna på vår egen inre röst, att vara med i samband med någon annan persons process och samtidigt hålla kontakten med oss själva. Vi lär oss att vara närvarande tillsammans med andra människor utan att förlora oss själva eller utan att vilja tillintetgöra någon annan.
De relationsmönster som är inkodade i det limbiska systemet förändras inte genom enbart insikt. Istället reagerar vårt limbiska system långsamt på nya mönster. Omprogrammeringen av den komplexa hjärnan och kroppens system för att behålla kunskap och historien om vilka vi är, tar tid. Vi kan inte skynda på vår egen limbiska omprogrammering. När du hör någon säga ”långsamt tillfrisknande" i en delning bär detta med sig denna medfödda visdom.
Varför limbisk reglering är så viktig
De mest ursprungliga delarna av vår hjärna kallas det "limbiska systemet". Det är den del av vår biologi som styr stämningar, reglerar aptit och sömnmönster, främjar anknytning, lagrar känslomässigt laddade minnen, modulerar motivation och direkt processar luktsinnet och libido. Kort sagt, vårt limbiska system är av central betydelse för hur vi mår, hur vi sover, äter, verkar i världen och hur vi relaterar till andra. Vårt limbiska system utvecklas långsamt genom omsorgsfull omvårdnad under hela barndomen. Ett harmonisk limbiskt system gör att vi lever i balans, rör på oss i balans, äter i balans, sover i balans och har en känsla för balans. Ett oharmonisk limbiskt system kan leda till depression, ångest, sömnstörningar och problem med självomsorg. Beroendestörningar och dysfunktionella beteenden - t ex att vara omväxlande bulimisk och anorektisk i relation till sex, mat eller pengar - kan spegla problem med limbisk reglering. Vi kan få problem i känslolivet eller vad det gäller vår förmåga att binda oss i relationer när vårt limbiska system är i obalans. Antingen gör vi för mycket eller så gör vi för lite.
Arbetet kring beroendestörningar under de senaste tre decennierna har lärt mig oändligt mycket om limbisk reglering. Att läkas från trauman tar tid eftersom även kroppen behöver läkas neurologiskt. De som det inte går så bra för är ofta de som av någon anledning inte gillar tanken på att sitta i timmar på tolvstegsmöten. De som vill ha den stora "aha-upplevelsen". Snabblösningen. Blixten av insikt som kommer att ta bort all smärta. För evigt. Och NU (helst igår). Kanske går de på tolvstegsmöten och störs av vad folk delar om eller vad de inte delar om. Kanske tanken på grupper retar, hotar eller gör att man känner sig utsatt. Eller kanske relationer som innehåller ögonkontakt triggar mer rädsla och misstro än de förmår möta känslomässigt.
Men förr eller senare kommer de att behöva göra upp med sin aversion mot att delta. Tolvstegsmötena har fördelen att undervisa om sjukdomen och missbruket och samtidigt erbjuda gemenskap och hälsosam strukturerad riktning. Att förstå att det limbiska systemet håller våra känslor levande och innebär förståelse för att läkning av vårt neurologiska kretssystem är en långsam process. Vi måste tillåta oss att överlämna oss till processen och inte slå ner på den. Det kan tillåta oss att ge oss tid att uppskatta varje liten limbisk förnyelse och konsolidering, att njuta av vår ständigt växande förmåga att hålla oss kvar i våra egna känslor och uppleva nya sidor av oss själva.
Tian Dayton, Ph.D.
(Översatt av Erik S)
ÄR DU BEROENDE AV ATT VARA FÖRÄLSKAD?
Hälsosam romantisk kärlek är en unik upplevelse som kan uppmuntra till närhet och intimitet och ge oss möjlighet att leka och upptäcka tillsammans med en ny och speciell person.
Romans eller uppvaktning, med eller utan sex, gynnar personlig tillväxt eftersom varje ny relation tvingar oss till nya insikter och självkännedom. De första stegen in i en potentiell kärleksrelation kan vara intensiva och spännande. De flesta människor kan relatera till ”ruset” i kärlek och romantik – den finns i många sånger, i dikter och i varma minnen. Hälsosam intimitet innehåller dock till sin karaktär inte bara romantik, intensitet och sex.
Intimitet utvecklas och förändras med tid. Kärleksfulla relationer utvecklas delvis genom att använda den första upprymdheten för att bygga en bro mot djupare, mer långvarig närhet och åtagenhet.
Det kan vara svårt för människor som inte är förälskelsedysberoende eller sexuellt dysberoende att förstå hur kärlek och sex kan ge upphov till destruktiva mönster av tvångsmässighet. Men för den som är förälskelsedysberoende innehåller romantik, sexualitet och den närhet dessa erbjuder många fallgropar, ångest och smärta. Förälskelsedysberoende människor (både kvinnor och män) lever sina liv i en kaotisk och desperat värld av förtvivlan – alltid rädd för ensamhet eller för att bli övergiven. Med en ständig längtan söker den som är förälskelsedysberoende ändlöst efter den där nya intensiva ”kärleksupplevelsen”.
Den förälskelsedysberoende är fången i ett konstant sökande efter en ny partner. De medföljande intrigerandet, flirtandet, svärmandet och sexuella aktiviteterna lämnar efter sig destruktivitet och negativa konsekvenser. Ironisk nog innehåller förälskelsen i dessa relationer få möjligheter att lösa upp dessa smärtsamma omständigheter förutom att söka ännu mera – och samtidigt skapa och eskalera i en destruktiv spiral av desperation och förlust. Precis när den förälskelsedysberoende börjar bli ”trygg” i ruset av en ny romantisk förälskelse eller sexuellt förhållande börjar han/hon att bli alltmer olycklig, rädd och uttråkad och till slut börjar man också skjuta ifrån sig sin partner eller jaga utanför relationen efter en ny intensiv förälskelseupplevelse. Och så påbörjas den destruktiva spiralen igen...
Olikt en hälsosam person som söker partnerskap och sex som ett komplement i livet, söker den förälskelsedysberoende efter någonting utanför sig själv (en person, en relation eller en upplevelse) som kan ge den känslomässiga stabiliteten i livet som han/hon saknar. Likt drogberoende försöker den förälskelsedysberoende att använda sin romantiska/sexuella upphetsning i ett försök att ”fixa” sig själva för att kunna fortsätta vara känslomässigt stabil.
När sexualitet och förälskelser används som ett sätt att stå ut med livet eller som en överlevnadsstrategi i motsats till att användas som ett sätt att växa och dela med sig, blir ens val av partner skevt. Kompatibilitet och samhörighet är baserad på ”om du kommer att lämna mig eller inte”, ”Hur intensiv vårt sexliv är” eller ”På vilka sätt jag kan kroka dig att vara kvar” - i motsats till om du kommer att kunna vara min like, en vän och en följeslagare.
Relationer som har dysberoendet som grund karaktäriseras av ett ohälsosamt beroendeförhållande, skuld och utnyttjande. En förälskelsedysberoende person är känslomässigt övertygad om sin egen värdelöshet – att man egentligen inte är värd att älskas. Därför använder man förförelse, kontroll, skuld och manipulation för att dra till sig och hålla fast vid romantiska partners. En del förälskelsedysberoende människor lovar sig själva ibland att sluta, i förtvivlan över denna spiral av olyckliga affärer, trasiga relationer och sexuella förhållanden, ungefär som de bulimiska/anorektiska processer som finns med i matmissbruk.
Den förälskelsedysberoende tror då att saker och ting kommer att bli annorlunda om man inte är med ”i spelet” längre; bara för att upptäcka längre fram att samma problem återuppstår när man återvänder till att engagera sig i vilken som helst typ av potentiell intim relation.
Typiska kännetecken för förälskelsedysberoende
•Att konstant leta efter en sexuell partner eller ny romans
•Oförmåga eller svårighet att vara ensam
•Att konstant välja partners som är destruktiva eller känslomässigt otillgängliga
•Att använda sex, förförelse och intrigerande för att kroka eller hålla kvar en partner
•Att använda sex eller romantisk intensitet för att stå ut med svåra upplevelser eller jobbiga känslor
•Att missa viktiga familjemässiga, sociala eller arbetsmässiga händelser för att kunna underhålla ett sexuellt rus eller romantisk relation
•Att vara frånvarande eller olycklig när man är i en relation och att känna sig desperat och ensam när man inte är i en relation
•Att undvika sex eller relationer under långa tidsperioder för att ”lösa problemet”
•Oförmåga att lämna destruktiva relationer trots att man lovat sig själv eller andra
•Att förväxla sexuella upplevelser och romantisk intensitet med kärlek
För en förälskelsedysberoende består ovanstående symptom eller kriterier av genomgripande mönster av känslomässig instabilitet som ofrånkomligt leder till isolering, förluster - och inte minst ett brustet hjärta. Inte alla som känner igen en eller två av ovanstående symptom är förälskelsedysberoende. Många människor gör skeva bedömningar i förhållande till besvärliga människor eller situationer lite då och då i livet. Men när dessa situationer är normen, när man lever i dem gång på gång i någon form kan man ställa diagnosen. Förälskelsedysberoende människor som inte är i tillfrisknande – som i alla beroenden – lär sig inte av de negativa konsekvenserna, av sina misstag. Det är bara när smärtan som kommer av dessa beteenden och situationerna man "hamnar" i är större än den smärta som finns i att skapa förändring som tillfrisknande är möjligt.
Om du är eller tror att du är förälskelsedysberoende ring gärna Dysberoendekliniken (08 – 654 00 66) för vägledning.
Pröva även våra självtester genom att klicka in på SJÄLVTESTER här på vår hemsida!

Har sexuella aktiviteter eller fantasier tagit över ditt liv? Håller din tillvaro på att falla samman på grund av dessa aktiviteter eller fantasier?
Ägnar du dig åt sexuella eller sexuellt relaterade aktiviteter som du inte kan sluta med själv - trots känslor av skuld och skam och trots negativa konsekvenser?
På Dysberoendekliniken erbjuder vi terapi och behandling för det som allmänt kallas för sexmissbruk – det vi kallar för sexuellt dysberoende eller sexuell beroendestörning.
Personal
Erik Sundby

Behandlingsansvarig och marknadsföringsansvarig.
Ewa Bystedt

Ansvarig för anhörigprogram och medberoende program och ansvarig för ekonomi
Andreas Fjellström

Ansvarig för trauma bearbetning och personalansvarig
Boine Josefsson

Gruppledare
Johan Novak

Gruppledare och ansvarig för Intesivbehandlingen
Susanne Kindblad

Parsamordnare och gruppledare
Pontus Kindblad

Gruppledare
Åsa Hellberg

Gruppledare för anhöriga, författare och föreläsare
Erik Sundby
Erik har arbetat med behandling sedan 1981. Han har arbetat med att utveckla behandlingsprogram för sexuellt dysberoende sedan 2002 och var en av grundarna av Dysberoendekliniken 2004. Erik är klinikens behandlingsansvarig och han jobbar som terapeut i flera av grupperna.
Erik har sin grund i Transaktionsanalys (en psykoterapimetod, kommunikationsteori och utvecklingspsykologisk modell). Han har tre seperata utbildningar i gestaltterapi (två från USA och en från Sverige). Han är också addiktolog och certifierad i sorgbearbetning. Han har en specialistutbildning för sexual addiction therapy från Sexual Recovery Institute i Los Angeles, Californien. Han finns med på listan över godkända terapeuter för att arbeta med Sexual Addiction från International Institute for Trauma and AddictionProfessionals (se även www.iitap.com) och är snart klar med sin C-SAT (certified Sexual Addiction Therapist) Erik är sambo med Ewa Bystedt.
Kontakt
0733-09 55 33
Ewa Bystedt
Ewa är en av grundarna av Dysberoendekliniken och har specialiserat sig på vården av anhöriga till sexuellt dysberoende personer. Ewa är utbildad addiktolog och är Dysberoendeklinikens föreståndare för den del av verksamheten som riktar sig till kemiskt beroende. Hon har en universitetsutbildning med beteendevetenskaplig och social inriktning. Ewa har arbetat med vård och behandling av beroendetillstånd i 25 år och hon är sambo med Erik Sundby.
Kontakt
0733-09 55 58
Andreas Fjellström
Andreas utbildade sig till addiktolog 1999-2001 vid Fria Universitetet Norden, FUN. Andreas har erfarenhet från vård av olika beroenden och han ansvarar för fördjupningsgrupperna på Dysberoendekliniken. Han är specialiserad inom gestalt- och drömterapi. Andreas är den medarbetare som förutom grundarna arbetat längst på Dysberoendekliniken (sedan 2006) och är snart klar med sin C-SAT utbildning (certified sexual addiction therapist). Han har även uppdrag som lärare vid Fria Universitetet i Norden.
Kontakt
070-957 36 36
Boine Josefsson
Boine leder en av Dysberoendeklinikens behandlingsgrupper. Han är snart färdigutbildad addiktolog och har flerårig erfarenhet av behandlingsarbete.
Kontakt
0704-93 09 64
Johan Novak
Johan är en erfaren addiktolog med förankring inom vården för alkohol & drogberoende. Han har arbetat som beroendeterapeut sedan 2002 på Behandlingshemmet Hatten, Kvarnlyckan samt som behandlingsansvarig på Skyddsvärnets tolvstegsbehandling för familjehemsplacerade och på Dysberoendekliniken sedan februari 2009. Johan ansvarar för grupperna för kemiskt beroende på Dysberoendekliniken samt har övergripande ansvar för intensivvårdspatienterna. Johan har även parterapi samt går vidare utbildning i gestaltterapi vid FUN.
Kontakt
070-039 61 96
Susanne Kindblad
Susanne arbetar med de par som går i behandling på Dysberoendekliniken. Hon ansvarar för att stötta den process som relationen genomgår i samband med att den ena eller båda parter i ett par tillfrisknar från sexuellt dysberoende. Susanne har personlig erfarenhet av att leva med en sexuellt dysberoende och har genomgått den process som många par får hjälp med på Dysberoendekliniken. Susanne är gift med Pontus Kindblad som också arbetar på kliniken.
Kontakt
073-073 91 50
Pontus Kindblad
Pontus studerar till addiktolog vid Fria Universitetet Norden. Han har gått igenom tillfrisknandeprocessen för sexuellt dysberoende som patient vid Dysberoendekliniken och han är mycket aktiv inom tolvstegsrörelsen. Pontus är gift med Susanne Kindblad som också jobbar på kliniken.
Kontakt
Tel: 073-073 58 50
Åsa Hellberg
Åsa är certifierad integrativ coach och certifierad i sorgbearbetning. Hon arbetar på Dysberoendekliniken med fokus på dem som är anhöriga till sexuellt dysberoende. Åsa är själv anhörig och har beskrivit sin egen situation i boken ”Casanovas Kvinna” (Kalla Kulor förlag 2009). Åsa arbetade på kliniken 2008 -2009 och är nu tillbaka i teamet igen.
Kontakt
0702-14 94 20
asa@dysberoendekliniken.se

